Vinglasen hade fyllts på ett antal gånger, människor dansade och skrattade. Jag hör en välbekant röst och där var han. Min gamla kärlek.
 
Han kom fram och kramade mig, en välbekant kram och vi satte oss ner. Jag blev nervös när han tittade på mig, för han såg igenom mig. Vi började prata och det var precis som förr, skratten, de smånervösa beröringarna och blickarna. Plötsligt vaknade jag till och insåg vad jag höll på att göra. Jag höll på att dras tillbaka till honom, så jag reste mig upp och gick. Han förstod varför jag gick. Han vet precis som jag vet att om det skulle ha hänt något igen skulle vi varit fast.