Jag kommer inte ihåg sist jag var såhär sjuk alltså, småförskylningar hit och dit fine. Men det här har varit katastrof. Liksom när man börjar gråta för att febern har gått ner till 38,6 grader efter två dygn då mår man dåligt. Men nu börjar jag faktiskt må lite bättre, men hostan och ömheten i kroppen är fortfarande jättestark. Har smittat lillebror också, så snart är hela familjen hemma och gör mig sällskap. Näe men hoppas ni har det bättre!

& Grattis till min finaste pappa som fyller år idag <3

Jag har fått influensan. Så jag återkommer när febern inte ligger över 39 grader.

90% av befolkningen vaknar upp med världens fetaste baksmälla idag, men jag är inte en ibland dom. Igår precis när vi skulle äta nyårsmiddag så fick jag superhög feber och fick lägga mig och sova för att orka vara med på tolvslaget. Usch, har sovit i snart ett dygn men mår inte ett dugg bättre. Men vi kan ju hoppas att resten av året blir bättre, såhär såg iallafall nyårsafton ut om man bortser från febern och ont i lungorna:

Pallar inte skriva så mycket om natten, men kryssningen var kul. Ville dock bara av båten imorse när vi vaknade, men icke fick sitta på hytten i sex timmar. Här kommer lite bilder







ph:jag

Skrattar så vi faller omkull
Fingrar på en papperslik mun
Vi var någonstans vid slutet av en olycklig barndom

Jag har totalmissat kristian anttillas nya album som heter svenska tjejer, ni måste bara ta och lyssna på sandra och världens snuskigaste man. Mycket fint enligt mig iallafall. Sticker föresten iväg på kryssning imorgon, så vi hörs!

Jag kanske har berättat att jag har hållt på med en nyårsvideon med alla klipp som vi har filmat det senaste året. Här är resultatet:

Snön tillverkar mönster på bilrutan och taxichaffisen pratar om hur mycket körningar han har haft i helgen. Min kjol sitter snett och sminket är utsmetad men jag orkar inte bry mig. Det var dags att försöka kyssa någon ny, även fast det inte gick så bra. Bilen kör in på gator som jag mer och mer känner igen. Helt plötsligt åker vi förbi hans ica, två sekunder senare hans hus. Hjärtat stannade lite. Varför tog han den här vägen?

Var det för att plåga mig om alla gånger jag har gått, sprungit, gråtit och skrattat på dom där gatorna. Eller var han bara en taxichaffis som tog den snabbaste vägen. Jag vet inte det rätta svaret, men det var som om gatorna berättade alla minnen en gång till för att jag inte ska glömma honom. Men jag struntar i vad gatorna säger och tänker försöka mig på fenomenet kärlek igen. Kanske inte med honom jag kysste tidigare på kvällen, men jag ska aldrig någonsin gå tillbaka till mim gamla kärlek igen.

Jag hade en väldigt fin julafton inne på söder hos farmor. Mycket mat, fina julklappar och familjen på pappas sida. Vid nio tiden promenerade vi till södra station för att hälsa på pappas flickväs familj och dricka lite vin. Efter det bar det av hem till hornstull där jag, pappa och hans flickvän sjöng thåström tills klockan blev tre på natten.

Skulle dock upp och jobba på juldagen så var inte sådär hemskt pigg på att stå ute och dela ut flyers i tre timmar på morgonen. Men det gick bra ändå, även fast man fick väldigt väldigt kalla tår. Sen var det dags att åka hem till mormor på julmiddag nummer två och där fick jag massa fint ex. lila fina mjuka handukar.

Idag jobbade jag igen, fast i skärholmen och det var rätt kallt det med. Men tanken av att sex timmars jobb gjorde mig tusen kronor rikare gjorde det lite lättare att stå i kylan. Och imorgon kommer min faster hem från england för lite sverigevacation :D


ph:jag

ph:jag

Hela jag är i julstämning, vill bara äta lax och janssons frestelse tills nästa jul. Men det säger man ju bara nu, för som skilsmässobarn innebär julen ett antal julmiddagar och släktträffar. Men det är fint på sitt sätt, även fast man tröttnar lite. Ikväll har jag mamma och lillebror haft en liten julmiddag, och herregud vad gott det var. Så snart ska jag hoppa i ett bad, måla naglarna tomteröda och försöka somna utan att tänka alltför mycket på julklappar hehe.

Gjorde om bloggen lite idag också, men det kanske ni märkte.

Sundbyberg ser man sedan dör man. Så enkelt är det, på ett sätt iallafall. På gatorna vilar någonslags förbannelse och om det är bra eller dåligt vet man aldrig riktigt. Det är en slags hatkärlek man känner när man går på kullerstenarna i centrum eller sitter på bänkar där generationer har suttit tidigare. Det är svårt att beskriva för er som inte bor här, men jag ska försöka. Oskar linnros har försökt, men det gjorde bara så att sveriges befolkning sjöng om något dem inte har en aning om.

Vissa ser sumpan som något ställe som ligger på blåa linjen och blåa linjen är oftast ghettot i folks ögon. Jag kommer ihåg första dagarn i ettan då mina nya klasskamratar frågade mig vart jag bodde. Sumpan? Är det inte farligt där. Nej sumpan är inte farligare än ett gathörn på knivsöder. Men jag brydde mig inte så mycket om det, det blev mer en grej att jag och mina vänner kom därifrån.



Som liten växte man upp i ett eget land kändes det som, för ondska fanns inte och om den fanns så var det inte här. Men som en blinkning försvann det perfekta låtsaslivet och det var dags att växa upp. Att hamna i ett speciellt gäng. Att ta sin första fylla. Att kyssa sin första kille. Och så blev det. Jag och min bästa vän böt gäng som vi bytte trosor, vi hängde i rissne centrum med dom coola. Därefter köpte vi märkeströjor och hängde med finare kids från stan och sen så hittade man sig själv. Jag placerades i mitt gäng, som alltid kommer vara mitt gäng.

Alla känner alla här, plus att alla vet allt om alla här. Inte för att det intresserar än så mycket, så vet man precis vem hon har legat med och varför den där snubben har försvunnit. Om min gamla kärlek hittade min vän, som har sitt ex i mitt hus. Ja då är det litet. Men det är något charmigt i det också, även fast jag vet hur många gånger jag har sagt: fan vad jag vill flytta härifrån. Men oavsätt hur många gånger vi försöker, så kommer vi aldrig bli som dom från stan. För vissa sätter på sig sin dyra kavaj och drar håret bakåt till en backslick, men vi som bor här ser alltid varandra ändå. Kanske påväg hem på hjulstatåget en lördagnatt eller vid middagstid på donken.

Idag har jag sökt jobb hela dagen och druckit för mycket kaffe. Snart kommer fina Gabbie hit och sen så ska jag iväg på julklappsöl med mina tjejer. Vi köper en öl till varandra istället för att byta julklappar och det har blivit en liten tradition.

Såhär ser det ut från min ballkong just nu.



ph:jag

Den här månaden har varit konstig. Men på ett bra sätt. För mycket har hänt men samtidigt har jag mest vilat själen och gett mig själv tid. Som ni vet flyttade jag, mamma och lillebror. Och även fast det är underbart att slippa må dåligt hemma så kryper minnena tillbaka på nätterna. Men det är inte alls lika farligt som förr.

Vissa frågar varför jag inte söker jobb som en galning och pressar mig själv till max. Det är för jag inte orkar. Jag har varit på tre interljuver och alla arbetsgivare har varit idioter mot mig. Man utnyttjar inte folk för att få jobb gjort gratis. Och även fast man inte tycker det är så jobbigt då, så tar det på psyket. För jag känner mig lite värdelös. Fast jag vet att det är dom som missar något.

Den här månaden har visat mig hur fin min familj är och hur jag behöver ta hand om dom nu, som dom hjälpte mig i våras. Och mina vänner dom är fortfarande dom finaste. Jag känner verkligen för ett nytt år nu och det är dags. För jag är redo för att börja på nytt.

Jag anser att man inte ska ångra allt dåligt. Även fast jag själv ångrar mycket, så tycker jag att det inte är bra för själen. Det är självklart att man ska få ångest om man har gjort något riktigt dumt, men oftast lär man sig utav dom gångerna och gör förhoppningsvis inte om det. Men jag ångrar en sak, men det är inget jag tänker på.

Att jag inte började prata tidigare. Att jag inte berättade om alla förträngda känslor som gav mig elstötar inombords varje morgon. För om jag hade gjort det så skulle jag inte må lika dåligt idag. Men jag tror ändå inte att jag var redo för att berätta förens i våras. Så på det sättet ångrar jag det inte ändå. Ångest är mer en självplågan och ibland får man ifrågasetta sig själv: har jag förtjänat den här ångern? Om du har det så får man stå ut och om man inte har det, då får man försöka sluta ge sig själv skit.

Varje gång jag åker hem till farmor så ser jag oss målade som streckgubbar i tapeterna. Speciellt i det himmelblå rummet där den sista dagen inträffade. Jag tror att det är för jag känner mig ensam, för jag vill inte ha tillbaka dig. Men jag vill ha någon att få tänka på. Iallafall några få minuter om dagen, för jag börjar se kärlek i allt nu bara för jag inte är kär. Och sånt är farligt, för då gör man ofta saker man ångrar. Det är knappast något jag behöver nu liksom.


ph:jag

Jag var åtta år när farmor ringde och berättade att hon hade köpt en hund. Jag, lillebror och pappa blev helt lyriska och tog bilen direkt in till söder för att träffa den lilla valpen.

I korgen som stod i hallen satt en svart liten valp med vitt skägg som passade de vita ögonbrynen. Hon var så liten att hon fick plats i handen på pappa och ylade lite tyst. Hennes ögon var så förstående, men hon visade ändå attityd. För redan då fick man aldrig lyfta henne om inte hon ville.

Under åren blev betty äldre och idag är hon tio år. Farmor har börjat prata om hur hon snart kommer lämna jorden för hundhimlen, men bara den tanken får mina ögon att tåras. Hon är ingen hund, hon är mer som en bästa vän som förstår ens humör genom att titta på en. Den kvällen jag fick reda på att min förra kärlek hade träffat en ny så bröt ju jag ihop. Hon la sig brevid mig i sängen och slickade mig på handen tills jag slutade gråta. Hon försökte trösta mig i timmar och när jag tillslut somnade så låg hon kvar ända tills sent på morgonen därefter.

Hundar är mer än bara djur, dom är en familjemedlem. Och hon är en av mina finaste.

ph: jag

Jag tror jag är kär i en låt som heter i hennes små skor.

Det var en riktigt trevlig middag igår med massor av god mat och dom finaste vännerna i världen. Vi åt varma mackor med brieost, honung och pinjenötter, sen var det klyftpotatis, kött och rosépeppar sås och ostkaka med jordgubbssoppa till efterätt. Mycket mumsigt. Till det drack vi sangria, 80 % livsfarlig sprit och rosévin.

Idag har jag pillat klart med nyårsvideon, som är traditon i vårat gäng. Vi tar alla filmklipp från hela året och gör en video som läggs upp innan nyårsafton. I år kommer den bli riktigt bra, får se om jag lägger upp den här.






ph:jag

ph: jag