Jag var åtta år när farmor ringde och berättade att hon hade köpt en hund. Jag, lillebror och pappa blev helt lyriska och tog bilen direkt in till söder för att träffa den lilla valpen.

I korgen som stod i hallen satt en svart liten valp med vitt skägg som passade de vita ögonbrynen. Hon var så liten att hon fick plats i handen på pappa och ylade lite tyst. Hennes ögon var så förstående, men hon visade ändå attityd. För redan då fick man aldrig lyfta henne om inte hon ville.

Under åren blev betty äldre och idag är hon tio år. Farmor har börjat prata om hur hon snart kommer lämna jorden för hundhimlen, men bara den tanken får mina ögon att tåras. Hon är ingen hund, hon är mer som en bästa vän som förstår ens humör genom att titta på en. Den kvällen jag fick reda på att min förra kärlek hade träffat en ny så bröt ju jag ihop. Hon la sig brevid mig i sängen och slickade mig på handen tills jag slutade gråta. Hon försökte trösta mig i timmar och när jag tillslut somnade så låg hon kvar ända tills sent på morgonen därefter.

Hundar är mer än bara djur, dom är en familjemedlem. Och hon är en av mina finaste.

ph: jag