Jag anser att man inte ska ångra allt dåligt. Även fast jag själv ångrar mycket, så tycker jag att det inte är bra för själen. Det är självklart att man ska få ångest om man har gjort något riktigt dumt, men oftast lär man sig utav dom gångerna och gör förhoppningsvis inte om det. Men jag ångrar en sak, men det är inget jag tänker på.

Att jag inte började prata tidigare. Att jag inte berättade om alla förträngda känslor som gav mig elstötar inombords varje morgon. För om jag hade gjort det så skulle jag inte må lika dåligt idag. Men jag tror ändå inte att jag var redo för att berätta förens i våras. Så på det sättet ångrar jag det inte ändå. Ångest är mer en självplågan och ibland får man ifrågasetta sig själv: har jag förtjänat den här ångern? Om du har det så får man stå ut och om man inte har det, då får man försöka sluta ge sig själv skit.