Sundbyberg ser man sedan dör man. Så enkelt är det, på ett sätt iallafall. På gatorna vilar någonslags förbannelse och om det är bra eller dåligt vet man aldrig riktigt. Det är en slags hatkärlek man känner när man går på kullerstenarna i centrum eller sitter på bänkar där generationer har suttit tidigare. Det är svårt att beskriva för er som inte bor här, men jag ska försöka. Oskar linnros har försökt, men det gjorde bara så att sveriges befolkning sjöng om något dem inte har en aning om.

Vissa ser sumpan som något ställe som ligger på blåa linjen och blåa linjen är oftast ghettot i folks ögon. Jag kommer ihåg första dagarn i ettan då mina nya klasskamratar frågade mig vart jag bodde. Sumpan? Är det inte farligt där. Nej sumpan är inte farligare än ett gathörn på knivsöder. Men jag brydde mig inte så mycket om det, det blev mer en grej att jag och mina vänner kom därifrån.



Som liten växte man upp i ett eget land kändes det som, för ondska fanns inte och om den fanns så var det inte här. Men som en blinkning försvann det perfekta låtsaslivet och det var dags att växa upp. Att hamna i ett speciellt gäng. Att ta sin första fylla. Att kyssa sin första kille. Och så blev det. Jag och min bästa vän böt gäng som vi bytte trosor, vi hängde i rissne centrum med dom coola. Därefter köpte vi märkeströjor och hängde med finare kids från stan och sen så hittade man sig själv. Jag placerades i mitt gäng, som alltid kommer vara mitt gäng.

Alla känner alla här, plus att alla vet allt om alla här. Inte för att det intresserar än så mycket, så vet man precis vem hon har legat med och varför den där snubben har försvunnit. Om min gamla kärlek hittade min vän, som har sitt ex i mitt hus. Ja då är det litet. Men det är något charmigt i det också, även fast jag vet hur många gånger jag har sagt: fan vad jag vill flytta härifrån. Men oavsätt hur många gånger vi försöker, så kommer vi aldrig bli som dom från stan. För vissa sätter på sig sin dyra kavaj och drar håret bakåt till en backslick, men vi som bor här ser alltid varandra ändå. Kanske påväg hem på hjulstatåget en lördagnatt eller vid middagstid på donken.