Den här månaden har varit konstig. Men på ett bra sätt. För mycket har hänt men samtidigt har jag mest vilat själen och gett mig själv tid. Som ni vet flyttade jag, mamma och lillebror. Och även fast det är underbart att slippa må dåligt hemma så kryper minnena tillbaka på nätterna. Men det är inte alls lika farligt som förr.

Vissa frågar varför jag inte söker jobb som en galning och pressar mig själv till max. Det är för jag inte orkar. Jag har varit på tre interljuver och alla arbetsgivare har varit idioter mot mig. Man utnyttjar inte folk för att få jobb gjort gratis. Och även fast man inte tycker det är så jobbigt då, så tar det på psyket. För jag känner mig lite värdelös. Fast jag vet att det är dom som missar något.

Den här månaden har visat mig hur fin min familj är och hur jag behöver ta hand om dom nu, som dom hjälpte mig i våras. Och mina vänner dom är fortfarande dom finaste. Jag känner verkligen för ett nytt år nu och det är dags. För jag är redo för att börja på nytt.