Snön tillverkar mönster på bilrutan och taxichaffisen pratar om hur mycket körningar han har haft i helgen. Min kjol sitter snett och sminket är utsmetad men jag orkar inte bry mig. Det var dags att försöka kyssa någon ny, även fast det inte gick så bra. Bilen kör in på gator som jag mer och mer känner igen. Helt plötsligt åker vi förbi hans ica, två sekunder senare hans hus. Hjärtat stannade lite. Varför tog han den här vägen?

Var det för att plåga mig om alla gånger jag har gått, sprungit, gråtit och skrattat på dom där gatorna. Eller var han bara en taxichaffis som tog den snabbaste vägen. Jag vet inte det rätta svaret, men det var som om gatorna berättade alla minnen en gång till för att jag inte ska glömma honom. Men jag struntar i vad gatorna säger och tänker försöka mig på fenomenet kärlek igen. Kanske inte med honom jag kysste tidigare på kvällen, men jag ska aldrig någonsin gå tillbaka till mim gamla kärlek igen.