Så sant, så sant.
Min bästa vän såhär för ett tag sen "Du har alltid fokuserat på att överleva dag för dag som kommit. Nu när du inte behöver bo bland problemen så får du tid att tänka över allt som har hänt och det är oftast då det gör som ondast"
Måndags trista foton
Ph: jag
.
- Varje gång jag inser att du alltid kommer finnas i mitt liv. På något sätt.
- Varje gång jag vaknar och har drömt om dig, då känns det såhär.
- Första gången du sårade mig, grät jag på en bänk till den här. I tre timmar.
- När jag mådde som sämst i våras, var det här låten som fick mig att tänka på dig.
- Det kommer ta år för mig att släppa dig för någon annan. Som Joel Alme sjunger ”Hand in hand you’re mine, but you’ll leave a finger waiting”.
- När jag sprang hem till dig i ösregnet, sen ställde du dig på balkongen i regnet för att du skulle vara lika regnblöt som mig.
- Som den här låten låter, lät vår första sommar tillsammans. Den var underbar.
- Om all kärlek till dig var en låt, då skulle det vara den här.
- Du är lika bränd som mig och det är därför jag stannar kvar hos dig.
- Den beskriver oss så bra, ibland. Bara ibland.
- Vi sjöng den i vintras på mitt hallgolv och drack svart kaffe med sump i.
- När jag åkte till England och jag var livrädd för att du skulle glömma mig.
- Förrförra våren då jag gav dig en till chans, av alla chanser.
- Första låten jag hörde när jag insåg att jag var kär.
- Jag lyssnade bara på den här (två månader) när jag bestämde mig för att glömma dig.
- Vi skrek den tillsammans när du tog studenten.
- Ja den är bara vi.
- Den här med. Vissa meningar sitter som berg i mitt hjärta.
- Det här var vi när vi var som finast.
- Det här var jag när jag grät som mest.
- Det här är vi båda när vi dör i varandras armar. På låtsas.
- Den här låten betyder att jag är i England och du är kvar här.
- Du hatar Håkan, men du sjunger på honom när jag inte ser.
- Den här somnade jag i dina armar till hela vintern. I mitt huvud.
- Det här är bara jag.
- När jag är arg på dig, så är det här sanningen.
- Den här beskriver oss bättre än allt annat.
- Det här är din favoritlåt.
En låt.
Kom, kom igen jag har inget annat och vi ska sluta när planeterna stannat. Jag lovar och svär det blir bra.
Du stack ett hål i min kevlarsjäl.
I ett himmelblått rum på södermalm höll han om mig mer än någonsin. Han ögon sa att de älskade mig och hans läppar. Ja, de gjorde samma sak. Vi somnade som två ihoptrasslade hjärtan och vaknade likadant. Detta var i tisdags.
Igår hälsade han inte ens på mig. Han bara tittade. Jag tittade tillbaka och han såg besvikelsen i mina ögon. Det gör ont, att han inte vågar.
Tack
Jag ligger i hans famn och skrattar åt honom när han försöker bita mig i näsan. Han smakar whiskey fast jag vet att han hatar det och det får mig att skratta ännu mer. Han skrattar åt mina blåmärken på benen, det ser ut som jag har blivit överkörd.
Mitt i allt skrattande börjar det rinna tårar nerför mina kinder. Först trodde jag att det var glädjetårar, men det gick snabbt över till en svag ångestattack. Han håller om mig ännu mer och jag vill bara försvinna ner i lakanen. Bli osynlig och låta mitt riktiga skratt stanna kvar som ett eko i rummet. Men han fortsätter hålla om mig, även när han ser hur jag är. Han håller kvar mig på jorden.
Utan honom skulle jag nog inte klara mig just nu. För han frågar inte. Han bara vet. Och det är skönt, för jag orkar inte berätta.
Kaos
Jag låg med fingrarna och ritade osynligt på hans rygg. Hade en ovanlig diskussion med hans leverfläckar och de markanta ryggkotorna. Han vänder sig om och vi trasslar ihop alla kropsdelar vi har. En vackert kaos av ben, fingrar, armar och rosa läppar.
Nu har han gått och jag ligger ensam kvar i sängen som bara luktar oss.
Foton från wayout
You can't live your life this way.
Klockan är åtta på morgonen. Väckarklockan som vi ställde för att han skulle jobba tjuter. Hans andetag nuddar min nacke på det finaste sätt som finns. Om jag skulle säga luftkyssar, skulle ni förstå då? Jag vet att han borde gå upp, men jag vill inte väcka honom. Jag vill bara andas i takt med honom tills lungorna inte orkar mer.
Det var länge sedan jag kunde kalla mig kär i någon. Det var länge sedan jag vågade kalla mig kär i honom, för det har jag inte vågat på två år. För vår kärlek var så mycket finare när vi var nykära och idag är vi bara vi. Inget mer än det.
Men att kärlek gör ont det vet vi alla. Jag har legat på hans bröst och velat fråga honom vad han vill men inte gjort det. Jag njuter så mycket hellre av hans andetag och kyssar över hela kroppen. För det är ju då det är fint. Om jag frågar kanske jag inte får rätt svar, då kanske jag dör av kärleken. För den chansen finns ju. Att få så ont i hjärtat att jag bara vill sjunka ner och dö igen. Jag vet inte. Jag vill så gärna. Men jag vet inte.
Men han är en av de få personerna som ser på mig att jag mår dåligt. Mina ögon dom dör ut ibland i brist på livsglädje och det kan hända när som helst. Det spelar ingen roll om det är när vi pratar, kysser varandra eller har sex. Ibland kan jag bara försvinna iväg eller vakna upp gråtandes i sömnen. Jag kan däremot inte göra något åt det, för när jag slappnar av rasar muren av alla förträngda känslor. Man kan inte längre styra tårar, leenden eller kroppen. Jag vet att han har sett de, men inte vågat säga något. Inte ens en gång när jag började gråta när jag låg på hans bröst.
Men han vet att jag är skadad, men knappast varför. Jag vet att han är skadad, men inte varför heller. Vi är ett psykiskt stört par som kysser varandra till döds.
Wayoutwest
Oskar Linnros spelade på torsdagen, fast det var inte på festivalen utan på göteborgskalaset. Så jag befann mig där och sjöng tillsammans med götes alla fjortisar, trist. Men han var lika bra som man tror och framkallar någon patriotkänsla hos mig eftersom han sjunger om Sundbyberg hela tiden. Älskar hans cover på 17 år och får den verkligen att fastna i hjärtat. Kanske för han sjunger om hallonbergen -95, eller bara för att han är grym.
Teddybears spelade både på onsdagen och torsdagen, först på göteborgskalaset och sedan på stayoutwest. Första spelningen var riktigt bra, även fast det spöregnade så jag trodde vi skulle regna bort. Men istället dansade vi med vinflaskor i regnet och skrek med i varenda låt. På klubben däremot körde dom typ reaggeton dj set, inte lika kul.
Miike Snow har jag ju sett förut i England och dom var faktist inte lika bra här i Sverige. Men jag tror det beror på att svenska publiken är världens sämsta publik. Vad hände med dansa och hoppa? Men dom var väldigt bra annars, körde en eller två nya låtar och fick igång hela festivalområdet när animal började.
M.I.A. var som trott väldigt trevligt att se live, att ha sett paperplanes live är liksom något som stod på min innanjagdör-lista. Och nu har jag det. Annars var det mycket elektro från henne och de låtarna som hon sjöng mycket på förstördes lite eftersom mickarna på den här scenen var lägre. Dumt.
The Drums som jag nyligen har började lyssnat riktigt effektivt på var jättebra faktist. Men man märkte att dom inte var särskilt kända bland publiken, men det gjorde inte mig något för jag dansade och sjöng med. Trummisen måste ju varit det sötaste man sett på längre också. Hehe.
Mumford & Sons som var favoriter under hela festivalen var så sjukt sjukt sjukt bra live. Alltså känslan och hans röst är otrolig. Sen var dom de enda bandet som skämtade lite med publiken och så, de flesta andra var ju stenseriösa. Men alltså jag måste se dom i england, i london och få skrika med låttexterna i någon som är lika galen i dom som jag. Jag måste.
Håkan hellström, jag tog min håkanoskuld i göteborg och det är fan rätt coolt. Första gången jag sett han live och absolut inte sista för det var underbart. Men han körde alla snabba låtar som, ramlar, känn ingen sorg för mig göteborg osv i början och på slutet ville man ju bara så och gråta. Men det var ju meningen att han skulle spela skivan rakt igenom, men han körde en ny låt. Som jag faktist gillade väldigt mycket. Men det finaste var att publiken blev ett instrument under spelningen, vi lalalade och han sjöng texten utan något instrument igång på scen. Det var ballt, jävligt ballt.
Sen fanns det några som jag inte fick någon bild på, ex Lykke li. Fina fina lykke li, som hade helt paj hals under hela spelningen. Men som hon sa om iggy pop kan fortsätta sjunga utan röst så kan hon också göra det och det gjorde hon. Även fast den försvann lite då och då. Sen fick publiken önska och då blev det possibility. Sen var det Chemical brothers också som var helt sjukt, basen i högtalarna stryde mitt hjärta för en timme eller två.
Jag är hemma igen.
Göteborg.
Inte min grej, inte min stad. Men jag tyckte om att spendera nätterna på dess gator och torg, men mest bara för att komma bort från mig själv. Ner åkte jag i varje fall i måndags, har sovit hos en kompis farmor under hela veckan och sett alldeless för många fina band. (Minirecession kommer)
Jag har varit på stadens finaste klubb, där det seriöst såg ut som en harem. Det var stora vita sängar som man satt i och kristallkronor i taket. En öl kostade en förmögenhet. Där såg vi Teddybears. Och Joel Kinnaman (han från Johan falk. Snyggast. Ja). Dagen efter såg vi honom igen, på en hiphopspelning på området.
Göteborg. Inte min stad och det dröjer nog tills jag kommer tillbaks.
Another indie disco sound
Fredag igen och ikväll blir det full fart (fast jag inte borde det eftersom jag börjar 09.00 på sonpishere imorgon). Jag ska till hellströms och äta tacobuffé med mina fina vänner, sen så ska vi till sommar som vanligt och dansa. Är på otroligt bra humör idag, så det blev min älskade röd prickiga klänning. Lär iallafall inte skriva förens på söndag, då kanske jag berättar lite om typ iron maiden mm.
Andetag i nacken är det finaste som finns.
Han finns för nära mig just nu. Sådär nära som gör mig helt slut i huvudet. Vi kysser varandra med förstora leenden som framkallar helt misslyckade kyssar, men som är fina ändå. Sen somnar jag på hans bröst och när jag vaknar igen så är det av hans andetag i nacken. Vi håller handen på väg till bussen och småtjaffsar nyvaket med varandra när någon går för sakta.
I ett normalt fall skulle dessa små tillfällerna tyda på ett förhållande. Men det är inte ens något jag vågar tänka på, för såhär har det varit mellan oss särket trettiogånger under tre år. Och det har alltid slutat med att någon har fått sitt hjärta lite trasigt, sen pratar vi inte på någon månad och sen är vi tillbaka på ruta ett.
Jag orkar inte ens tänka på vad jag ska göra. För det är när jag har tänkt som det tidigare har gått åt helvete. Så nu slutar jag med det igen och njuter av andetag i nacken.
Skrattar du.
Livet lever vidare och ikväll kommer lite fina människor hit på vinkväll.
På lördag jobbar jag på sonisphere och kommer se band som typ iron maiden och alice cooper. Ballt. På söndag kommer min fina faster&farbror från england på besök. På måndag morgon bilar vi ner till göteborg för att leva livet där nere. Längtar helt galet till wayoutwest. Typ hej massor av finfina band och vänner.
Love.
Jag tittar på vårat favoritprogram, på en kudde som luktar mer honom än mig. Det är konstigt att den fortfarande luktar honom, för det var säkert två månader sedan han låg brevid mig på den. Jag trodde aldrig att en doft kunde stanna så länge på en kudde, men tydligen gör den det. Iallafall om det är en doft av någon som betyder.
Ögon säger mer än ord.
ph:jag
Söndagsfoton
Hade tråkigt, började fota och det slutade med fina bilder. (btw så är jag inte naken, det ska bara se ut så.)
Ph: jag
Hoppípolla
Thank god it's friday.
Idag är det fredag igen och ikväll bär det av till sommar! (som vanligt). För det är ju trotsallt världens mysigaste uteställe just nu, plus att det är billigt. Så nu blir det sminking, klänningsbyten, cigaretter och rosévin time.
Måste också säga att jag längtar fruktansvärt till england. Jag och mina åtta finaste vänner, plus pappa & hans flickvän åker. Sen kommer två fina vänner från London och hälsar på också. Årets händelse, rakt av.
.
Hand in hand you're mine, but you'll always leave a finger waiting.
