Idag mår jag illa och tänker klippa av mig halva håret. Effektiv lördag.

Idag är det fredag igen och jag är sjuk. Men det har jag förträngt. Jag var på arbetsinterljuv igår, den gick jättebra och så jag kommer troligen inte dö av fattighet i fortsättningen. Så nu börjar jag lyssna på dansa bort hjärnan musik

Jag var som finast när jag vinglade uppför trapporna på min favoritklubb. Omringad av mina bästa vänner och med en öl som jag egentligen inte hade råd med. Det var då jag såg honom, min första kärlekshistoria. Han stod i baren och skrattade tillsammans med sina vänner.  Och hans rödbruna hår stod åt alla håll precis som det brukade göra.

Mitt hjärta det slog tre dubbla volter när jag såg att han såg mig. Han log och två sekunder senare förenades vi i varandras armar. Det var ett och ett halvt år sedan jag låg brevid honom i hans säng. Och helt plötsligt hade jag hans armar runt mig. Vi pratade en stund, skrattade om hur patetiska vi var och när jag skulle gå.
Då tog jag hans hand.

Jag kan inte förklara det, men det kändes som jag lämnade ett brännmärke i handen på honom. Två händer möttes och det gjorde så ont fast det var den finaste smärta jag någonsin har varit med om. Det är sånt här jag kallar kärlek och jag väntar på den dagen vi kan försöka få varandra. När varken han eller jag är fast vid någon annan.

ph: jag

Mitt liv har gått från vanligt kaos tills ett kaos som förlamar mig. Jag ligger i sängen och luktar på en kudde som luktar mig själv. Jag går och köper cigaretter för pengar jag inte har. Jag röker upp dem när jag läser en bok och dricker kaffe tills jag får ont i magen. Men det enda jag vill nu vara att komma hem.

 

Men just nu har jag inget såkallat hem. Utan jag har bara massa adresser att gå till, men inget hem som känns som ett hem. Ett hem ska väl vara att ett ställe där man känner sig trygg och älskad. Vilket är det sista jag gör nu. Det enda hem jag kan tänka mig är om jag åker och aldrig mer kommer hit igen. Men då lämnar jag allt. Alla mina vänner. Hela min familj. Samt min kärlek. Det är rätt mycket att lämna just nu, kanske för mycket. Men stannar jag, då lämnar jag mig själv.

 

En fråga till gud som egentligen inte finns. När ska jag få sluta välja bort saker och personer som jag älskar för att må bra? (Tro inte att det här handlar om att min familj behandlar mig dåligt eller så, för det är dom som stödjer mig mest just nu. Utan det är personerna som förstör min familj som får mig att må såhär)

Jag kysste inga andra läppar i staden mitt hjärta egentligen tillhör.
Det fanns ingen lust, även om det fanns många fina killar med ännu finare dialekter.
Aldrig har jag saknat honom så mycket som jag gjorde under dom här dagarna. Det värsta är att sakna någon i tystnad. För jag vet att ingen skulle förstå.

Jag har haft världens underbaraste dagar i england alltså. Har köpt för mycket kläder, för mycket skor och druckigt alldeless för mycket cider samt tequila. Vilket resulterade i en fet förskylning och en massa foton. Här har ni!

Mitt internet har råpajat, därav den sämsta uppdateringen. Och imorgon åker jag och åtta vänner till Brighton, är hemma igen den 15/9. Jag är så fruktansvärt taggad!

Ph:jag

Han kysser mig på halsen och jag tittar tomt upp i taket. Det vita taket. Att han betyder, ja det vet han och att han sårar det vet han också.

Slaget i ansiktet blev dock när jag fick reda på att jag sårade honom. Jag ser honom som en mur, utan känslor som jag kan luta mig på då livet blir svårt. Jag förlåter mig själv, men jag kallar mig själv en riktig fitta när jag förstår hur jag behandlat honom. För i mina ögon är det bara han som gör fel, men det är faktist lika mycket mitt fel att vi inte fungerar. Men jag lovar nu jag ska försöka, allt jag kan. Innan jag bestämmer mig för att flytta, då ska jag göra allt jag kan för oss.
För han har mitt hjärta i sin hand.

Ikväll blir det vinkväll hos en fin vän och imorgon ska jag på en tjugoårsfest med discotema. Hur fan ska man se ut då undrar jag?

ph:jag

Jag låg på den sidan av sängen med nytvättade lakan. Jag tvättade alla sängkläder förutom en randig kudde på den sidan. Det var den kudden som luktade honom, den fick vara kvar ifall att det skulle komma jobbiga nätter.

Det var på den kudden och på den sidan av sängen som jag begravde mig i hans famn i fredags. Hans somnade med ena handen i mitt hår och den andra intrasslad i min. Innan jag också somnade så låg jag på hans bröst och funderade. Hur ska vi kunna överleva varandra?

Om en vecka åker jag till England igen. Och imorgon ska jag på en arbetsinterljuv.

ph:jag

Igår hade vi lite tjejmiddag hos mig med vin och belle and sebastian på repeat, sedan försvann vi mot skanstull för att gå på festivalen. Efter alltihoppa hamnade jag på kvarnen med fina vänner och goda drinkar. Sen fick jag åka bil hem och pussas hela natten.

Familjen var först ut att se och dom var lika bra som vanligt. Dans dans dans och sjunga med till när planeterna stannar och snurrar i min skalle. Men jag gillar däremot inte tjejen som är med och sjunger i två låtar, vet inte varför men hon wailar för mycket. Däremot gillade jag Markus Krunegård överaskningen!

Belle and Sebastian var det dags för sen och framför scenen stod en tårögd tjej med världens största leende på läpparna. Det var jag. Dom är så fina och om jag kunde vara kär i ett band så skulle det vara dom. En besvikelse dock var att dem inte spelade min favoritlåt, men men dom var lika underbara ändå.

Robyn avslutade det hela med dans och det var tufft. Lika tufft som jag trodde att det skulle vara. Men jag gillar inte hennes gamla låtar. Blä.



Idag var det dags igen och jag begav mig dit rätt sent, men i tid för att se Shout out Loads som var lika fina som på wayoutwest. Och kanske lite bättre. Sen satt vi och lyssnade på The magic numbers och ja dom är ännu finare. Tillsist var det Hot chip och dom var grymma. Ännu mer dans dans dans.

Jag var fjorton år, dum i huvudet och trodde jag visste allt om världen. Men världen bestod mest av good charlotte och playahead. Mizzbubbel, Kramiiz och slutligen Elaajn var mina ascoola användarnamn. Ja ni förstår grejen, jag var fjortis precis som alla andra någongång i sina liv har varit. Mer eller mindre iallafall.

En kväll framför datorn klickade jag in på snyggast.nu om ni kommer ihåg den sidan? Idag skulle jag nog hellre skjuta mig själv i benet istället för att gå in på den där chatten, men så tänkte inte jag fjorton år och bäst i världen. Och som vanligt blev man överöst av äckliga frågor av någon cool_kille20 och trettio andra användare. Men det var en person som frågade vad jag gillade för musik. Efter fem minuter hade han min msn och efter trettio pratade vi i telefon.

Han var fjorton år, rödhårig och älskade att spela gitarr. Vi pratade i telefon med varandra varje dag i säkert tre månader. I telefonen spelade han gitarr, jag läste fina låttexter och ja mitt hjärta slog för första gången i mitt liv lite snabbare.

Vi träffades efter fyra månader i tcentralen, blåa linjen. I tunnelbanan satt en reklam för förlovningsringar och han frågade mig vilken jag tyckte var finast. Jag pekade och han tog min hand. Första gången jag höll handen med någon offentligt på blåa linjen. Första killen som jag tog hem inför familjen.

Vi kröp ihop i min nittio centimeters säng och tittade på taxidriver. Eller nej vi tittade inte alls, vi kysstes hela filmen. Ända tills eftertexterna tog slut. Jag kysste honom även fast han hade tandställning, vilket mina vänner hade berättat värsta mardrömhistorierna om. Att de skulle vara så äckligt och smaka som en diskbänk. Men det var de finaste kyssar som jag någonsin har upplevt.

---

Det jag vill säga med min första kärlekshistoria är att kärlek har inga regler. Jag hittade liksom min första kärlek på snyggast.nu och vi ses fortfarande idag. Kanske en gång om året råkar vi träffa på varandra och då båda blir som två nykära fjortonåringar igen. Det finns ingen som kan ta ifrån mig vissa känslor som jag har för honom och han säger detsamma om mig.

Vi är egentligen perfekta för varandra, verkligen perfekta. Men just nu passar vi inte in i varandras liv. Och som vi sa en kväll för ett tag sedan att om fem-tio år om vi fortfarande är singlar, då ska vi träffas och försöka. För jag tror att man är för ung för att träffa sitt livskärlek när man är fjorton år, men jag vet att han skulle kunna vara den kärleken.

Idag gjorde jag pannkakor med färska hallon och socker. Efter det mötte jag upp tjejerna och hämtade ut festivalbandet inför helgen och drack alldeless för mycket kaffe. Sedan hittade jag min nya höstkärlek, tröjan som är på bilden.


Ph:jag

Klockan är snart tolv och jag storstädar runt i lägenheten. Grannarna blir väl toksura på mig, men det struntar jag i. Det var länge sedan jag tog tag i tvätten så det passade bra, därav den otroligt "fina" trosbilden nedanför. Annars hoppas jag snart får ett sms med fina ord och så längtar jag självklart till popaganda.




ph:jag