Oskar Linnros spelade på torsdagen, fast det var inte på festivalen utan på göteborgskalaset. Så jag befann mig där och sjöng tillsammans med götes alla fjortisar, trist. Men han var lika bra som man tror och framkallar någon patriotkänsla hos mig eftersom han sjunger om Sundbyberg hela tiden. Älskar hans cover på 17 år och får den verkligen att fastna i hjärtat. Kanske för han sjunger om hallonbergen -95, eller bara för att han är grym.



Teddybears spelade både på onsdagen och torsdagen, först på göteborgskalaset och sedan på stayoutwest. Första spelningen var riktigt bra, även fast det spöregnade så jag trodde vi skulle regna bort. Men istället dansade vi med vinflaskor i regnet och skrek med i varenda låt. På klubben däremot körde dom typ reaggeton dj set, inte lika kul.



Miike Snow har jag ju sett förut i England och dom var faktist inte lika bra här i Sverige. Men jag tror det beror på att svenska publiken är  världens sämsta publik. Vad hände med dansa och hoppa? Men dom var väldigt bra annars, körde en eller två nya låtar och fick igång hela festivalområdet när animal började.



M.I.A. var som trott väldigt trevligt att se live, att ha sett paperplanes live är liksom något som stod på min innanjagdör-lista. Och nu har jag det. Annars var det mycket elektro från henne och de låtarna som hon sjöng mycket på förstördes lite eftersom mickarna på den här scenen var lägre. Dumt.


The Drums som jag nyligen har började lyssnat riktigt effektivt på var jättebra faktist. Men man märkte att dom inte var särskilt kända bland publiken, men det gjorde inte mig något för jag dansade och sjöng med. Trummisen måste ju varit det sötaste man sett på längre också. Hehe.


Mumford & Sons som var favoriter under hela festivalen var så sjukt sjukt sjukt bra live. Alltså känslan och hans röst är otrolig. Sen var dom de enda bandet som skämtade lite med publiken och så, de flesta andra var ju stenseriösa. Men alltså jag måste se dom i england, i london och få skrika med låttexterna i någon som är lika galen i dom som jag. Jag måste.



Håkan hellström, jag tog min håkanoskuld i göteborg och det är fan rätt coolt. Första gången jag sett han live och absolut inte sista för det var underbart. Men han körde alla snabba låtar som, ramlar, känn ingen sorg för mig göteborg osv i början och på slutet ville man ju bara så och gråta. Men det var ju meningen att han skulle spela skivan rakt igenom, men han körde en ny låt. Som jag faktist gillade väldigt mycket. Men det finaste var att publiken blev ett instrument under spelningen, vi lalalade och han sjöng texten utan något instrument igång på scen. Det var ballt, jävligt ballt.


Sen fanns det några som jag inte fick någon bild på, ex Lykke li. Fina fina lykke li, som hade helt paj hals under hela spelningen. Men som hon sa om iggy pop kan fortsätta sjunga utan röst så kan hon också göra det och det gjorde hon. Även fast den försvann lite då och då. Sen fick publiken önska och då blev det possibility. Sen var det Chemical brothers också som var helt sjukt, basen i högtalarna stryde mitt hjärta för en  timme eller två.