Ph:jag

Jag vet inte ett dugg egentligen om kärlek. Det är livets stora mysterium och dektektiven är mitt hjärta. Kärlek är någoting jag skriver om för att skriva är en slags kärlek. Att låta fingrarna formulera ord som egentligen inte ens i närheten kan förklara hur det känns på riktigt. Det är kärlek.

En annan kärlek är hans gröna ögon och hur han luktar på halsen när jag kysser honom. Det är den finaste kärleken att skriva kärlekstexter om. Men den farligaste också. Jag utsätter dektektiven hjärtat för livsfarliga uppdrag varje gång våra läppar möts. Ibland behöver vi tillochmed bara vara i samma rum för att brandalarmet i hjärnan ska börja tjuta.

Det finns trots allt mycket kärlek i världen. Därför håller jag på med en liten bok. Eller bok och bok, jag ska skriva ut bloggens finaste och hemskade texter. Sätta ihop dom och läsa dom när jag har blivit såkallat vuxen. En asfalltsblommans bekännelser.

Efter alltförmånga kyssar och händer överallt så ligger jag på ditt bröst igen. Precis som vanligt och lyssnar på hjärtat. Ja, du lever fortfarande. Ja, ditt hjärta slår fortare om jag drar lätt med naglarna över din solbruna mage. Ja, jag har saknat det här även fast det bara var två veckor sedan jag låg där.

Jag tänker på om jag ska fråga dig. Vad vill du med mig nu. Ska vi försöka. Eller ska vi bara se hur det går. Precis när jag ska fråga så hör jag ditt första tunga andetag. Du har somnat och jag lyssnar hellre på ditt hjärta medans du sover än att få en dåligt svar. Det är så svårt när allting verkar så fint.

Jag tycker om mina vänner väldigt mycket och såg det ut igår.










ph:jag

Från bussen tar det fem minuter att springa i regnet till honom. Även fast jag sprang så fort min smått berusade ben orkade, så var jag dyngsur när jag kom innanför dörren. Och där stod han, torr och glad.

Det var lite som i en film, för vi hade varit med varandra hela kvällen. Fast nu när vi var ensamma, då försvann all omgivning och kvar var han i vit skjorta och jag med blött hår och rosa läppar. För det är så vi är, när vi är vi. Men jag tror inte riktigt någon annan förstår det, för att de aldrig får se oss när vi är vi.

Han har mitt hjärta i sin hand.

Det finns inget finare än att ha en bästa vän.
Att förtränga saker är mitt problem. Mitt hemskade problem.
Vakna gråtandes ensam och få panikattacker är ingeting jag vill ska hända igen.
Drömma hemska scener och inse att dom faktist har hänt när man vaknar.
Ha händer överallt på sin kropp och veta att dom inte borde vara där.
Se hjärtan gå i tur, medans mitt är ihopklistrat med lite tejp och klister.
Det finns inget finare än att ha en bästa vän. Jag älskar dig.

Jag ska åka till wayoutwest. Hihi. Jag är överlycklig.

Igår gick jag och två tjejkompisar ner till långholmen för att lyssna på kentkonserten och dricka lite vin. Efter några timmars öronorgasm så tystnade musiken och publikens jubel. Men vi gick inte hem för det, utan vi nattbadade i det varma vattnet. Det är fint att vara tillbaks i stockholm.

Snart ska jag bege mig till bussen för att åka tillbaka till stockholm. Fast jag inte har gjort mer än äta, sova och kela med hunden så behövde jag det här.

Här är en bild på betty sovandes i stolen.

ph:jag

ph:jag

I fredags hade jag middag, vi grillade grillspett och drack melondrinkar (i meloner). Efter en stressig middag så hamnade vi på Sommar, som är nya favoritstället. Annars är jag bara allmänt trött på folk hemma i stan, så funtar på att åka till pappas landställe i gävle några dagar. Vill mysa med hunden och bara tänka bort allt jobbigt.










Ph:Jag

Det värsta som finns är att se en vän bli sårad.
Att känna känslan av att ett hjärta bryts mitt i tur och att det inte är ens eget hjärta. Man försöker förklara och förhindra. Men man vet att personen inte kan lyssna pågrund av kärleken. Kärleks öronproppar är av det bästa slaget och när man har dom i så hör man ingeting. Inte ens sin egen hjärna.

Jag har varit där så många gånger att det känns som jag är en specialist, men själv vet jag att den dagen jag får mina öronproppar för hårt intrycka. Då är jag körd. Ibland är kärleken hemsk och idag är en sådan dag. Men det är dom dagarna som vänskapen strålar som mest. För det är det enda man behöver då.

De senaste dagarna har varit helt underbara. Vi har åkt båt, fångat fiskar med händerna, bastat, badat, diskat, lagat god mat, sprungit från tusen getingar, läst böcker och solat tills vi blev sommarbruna. Ja jag tror bilderna berättar ganska bra hur fint det var att komma bort igen.
















Ph:jag

Det är för fint väder för och vara hemma i stan, så jag drar till landet igen. Finns inget bättre än skärgården tillsammans med fina vänner. Vet inte dock när jag kommer hem, men troligen på fredag.


ph:jag

Jag vaknar av han pussar mig i nacken och jag vänder mig mot honom. Lägger huvudet på hans bröst och låter hans fingrar leka med mitt hår. Han säger att han saknar tiderna då jag var blond. Jag frågar om det var för att jag är finare i blont hår eller om det var för tiderna då jag var blond var mycket enklare. Enklare, svarar han.

Tiderna var enklare och kanske lite finare. Men det värsta är att jag börjar känna mig trygg med det otrygga nu. Ska jag vara ärlig så är det ganska fint det med.