Emily Fitch i Skins är typ den sötaste  tjej jag har sett i hela mitt liv haha. Jag blir väldigt sugen på att klippa lugg när jag ser henne iallafall.

Låten som gör mig så jävla glad.

Idag skrev jag klart den första delen av mina texter och printade ut den för att den alltid ska finnas kvar. Femtio sidor av mina egna texter såg konstigt ut när jag skulle häfta ihop dom. Jag känner att det är dags att börja skriva ett nytt kapitel av mitt liv och då är det bäst att lämna dom här femtio sidorna bakom mig. Något som slog mig var hur mycket ni som läser egentligen vet om mig, för ni har ju fått läsa varenda text. Det är lite läskigt. Men hoppas ni vill fortsätta läsa dom iallafall.






ph:jag

Hej humörsväningar. Nej men jag är glad för tillfället och längtar till helgen som är fullspäckad av planer, så jag kände att jag måste dela med mig av längta till helg känslan. Med en låt av Yelle och Crookers som heter cooler couleur. Den är riktigt bra! På fredag ska jag på en jättestor halloweenfest, har dock ingen aning om vad jag ska vara utklädd till. Sen på lördag fyller två av mina bästa vänner år, så det blir födelsedagsmiddag med appletinis, massor av vin och sedan ska vi gå ut. Låter som det kommer bli en bra helg som får mig att tänka på annat än skit.


ph:jag

Inatt hade jag den värsta natten på länge, låg bara och vred på mig tills klockan blev halv fyra då jag bröt ihop. Vilket resulterade att jag somnade av utmattning, skönt det iallafall. Jag låg och tänkte på mitt liv, var avundsjuk på alla människor som lever livet på en räkmacka medans få människor som jag själv får ta skit efter skit. Man blir starkare ja, men hur länge orkar man ta skit och när ska det vända? Det var sånt som fick min hjärna att kortsluta inatt.

Kilade iallafall iväg på en arbetsinterljuv idag, som receptionist på manpower. Det gick bra iallafall. Och jag ber om ursäkt för alla cigarettbilder som har dykt upp och kommer att fortsätta göra det. Jag romantiserar dom av hela mitt hjärta för det är fint, men börja aldrig rök. För det är vidrigt, även fast det är fint.




ph:jag

Det är söndag och jag känner mig inte på topp nånstans. Igår var jag på pokerkväll hos min pappas tjejs familj, vilket var jättemysigt. Sen mötte jag upp folket på en pub i gamla stan och tog en öl, men hela jag var som en seg snigel. Så det blev bara en öl sen åkte jag hem och sov i tolv timmar i streck. Nu ska jag sova lite till. Gonatt.

Jag råkade stöta på honom idag. Vi kramades. Småpratade. Det värsta var att tanken av att han har träffat någon annan var som bortblåst. Jag tittade på honom som jag alltid har gjort och det gjorde inte ens ont i hjärtat. Inte förens han gick sin väg och jag insåg att det aldrig kommer bli vi igen.

Det är fredag och när jag tittar ut igenom fönstret är det snö på hustaken i Sundbyberg. Jag gillar det inte. Så just nu sitter jag och söker jobb med kaffe, cigaretter och imperiet på högsta volym. Sen ska jag åka och leta efter en vinterjacka, vilket är ännu mer deprimerande. Ska iallafall avsluta kvällen bra med att äta hemmagjord skagenröra och sen får vi se vad som händer. Puss.




ph: jag

Det regnar idag. Jättemycket. Men det gör inget för det passar mitt humör.

Inatt sov jag tolv timmar, utan drömmar och utan att vakna. Min kropp sa ifrån till alla känslor, kopplade ur både hjärta och hjärna för en stund. Det var skönt och jag vaknade upp likgiltig. Jag har ingen ork att gråta längre, ingen ork att läsa alla tusen texter om den förra kärleken. Ingen ork alls. Den lilla ork jag har kvar i kroppen använder jag till att prata med mina vänner, min familj och så han. Han som jag börjat tycka om. Lite iallafall. Det finns lite ljus kvar i oktober. Lite.




ph:jag

Mitt i allt kaos känner jag hur min själ växer. Att varenda ord han skriker om mig får mig att bli lite starkare. Det rinner tårar och det ser ut som jag är den svagaste personen i världen. Men det är bara ytan, för på insidan vet han inte vad han har och göra med. Han sätter dom runt omkring mig i en situation som får alla att bli lite tajtare och lite starkare. Han har allt emot sig nu och jag önskar nästan att han brister snart. Ett felsteg, kanske en knytknäve kan få honom att stå ensam på gatan med en polisanmälan. Men vi runt omkring har aldrig varit starkare tillsammans.

Jag flyttade hem idag.
Helvete bröt loss. Han skrek. Han hota.
Min starka yta försvann i ett hav av tårar som inte vill sluta rinna. Jag börjar undrar hur många som egentligen ryms i tårkanalen, miljoner måste det vara iallafall. Jag behövde verkligen inte det här idag, men världen har slutat överaskat mig. Det finns inget hopp för vissa människor och han är en av dom. För jag trodde aldrig att jag skulle kunna önska någon döden, men han skulle mer än gärna få dö. Så han aldrig sårar mig eller min familj igen. Helvete har brytit loss och tyvärr så är det här bara början. Början av kampen om vem som kommer gå sönder först. Hoppas det blir han.

Det enda som får mig att fortsätta kämpa i motvinden är mina vänner och min familj.

Det är slut nu, på riktigt. Riktigt slut, alltid slut och kommer att förbi slut.
Slut. Slut. Slut. The end. Ja, whatever. Tre år är slut.

Här skrev jag om min magkänsla att han hade fallit för henne. Mina vänner nästan skrattade åt mig när jag berättade vad jag trodde var på gång. "Nej, varför skulle han hålla på med henne. Dom är säkret bara kompisar". Och igår fick jag bevis på det jag hela tiden känt på mig.

Igår var alla närmsta vänner ute tillsammans, även han och hon. Hon pratade med mig, kramade mig och han tittade på mig som om han skulle dö. Jag visste redan då att något var fel, för han hade inte sagt ett ord till mig på hela kvällen. I några timmar gick det bra, att känna hans blickar och höra hennes falska ord flyga vackert i mina öron. En fin kille som jag börjat tyckt om kom dit och jag satte mig vid hans bord istället. Tillslut blev det för mycket, jag fick panik och tog med honom för att gå. Mina vänner såg varför jag gick, de såg det i mina ögon.

Att jag höll på att spy när dom kramade mig hejdå var ingen hemlighet. Hon skrattade och sa att vi ses. Han sa ingeting, utan flackade bara med sina gröna ögon. När jag kom utanför klubben gick jag sönder, tårarna rann och kroppen skakade. Jag hade klarat det. Jag hade inte visat mig svag, utan lämnat dom där som frågetecken eftersom jag såg ut som jag gick därifrån lycklig med någon annan. Men sen gick jag. Ensam, gråtandes från gamla stan till hornstull.

---

Efter halva vägen ringer en av mina bästa, hon berättade att såfort jag hade gått så hade dom hållit handen och kysst varandra som dom hade varit tillsammans i tio år.  Jag spydde säkert tre gånger för att jag mådde så illa när jag fick höra det. Jag visste ju att det skulle hända såfort jag lämnade stället, men jag tror inte att jag var beredd på hur tre år bara skulle ta slut på tre sekunder. Allting gjorde så ont, varenda steg jag tog högg ett djupare sår i hjärtat liksom.

Värst var det ändå imorse när jag vaknade. De himmelblåa väggarna skrek honom och varenda scen ifrån varenda kyss vi hade kysst varandra i det här rummet spelades upp. Jag måste härifrån. För nu är det slut och jag vill inte ha något med honom eller henne att göra. Men det värsta är att dom kommer förfölja mig vart jag än gå. Han finns över hela min kropp, varenda partikel och varenda leverfläck jag äger har han nuddat. Och hon finns i hela min hjärna. Varenda sak som jag vet är lik henne kommer få mig att må illa.

Det är en lättnad att det är slut, men fyfan.

Jag har inget att skriva eller berätta, så bjussar på några bilder jag tog nyss.






Ph:jag

Jag har lite ont i hjärtat, eller ont och ont. Det känns tomt i hjärtat.
Berättar kanske mer när jag orkar skriva. För det orkar jag inte nu.

Det snöar tydligen i stockholm idag. Sen när kom den första snön den femtonde oktober undrar jag? Jag struntar i det och ska förmodligen ha väldigt kul ikväll. Först ska jag hämta upp lite thaimat i sumpan, sen åka till lisa och äta upp den där. Efter det kommer alla tjejerna över för att förfesta till dansaborthjärnanmusik och sen så ska vi till nype. Jag gillar inte ens det stället, men hoppas på att få träffa en fin person. Hehe, känner mig verkligen som 15. Let's go out and find some trouble!

Vissa dagar vill jag bara aldrig gå upp ur sängen. Idag är en sådan dag. Det är då man ska göra helt tvärtom, vilket jag har gjort idag. Träffade upp en fin vän i fridhemsplan, tittade på kläder och snackade skit. Sen gick jag till min pappa och hans tjej, berättade om alla problem just nu. Lättade hjärtat och fick lite förslag på lösningar. Nu ska jag iväg och dricka ett glas vin med min bästa vän.