The end.
Det är slut nu, på riktigt. Riktigt slut, alltid slut och kommer att förbi slut.
Slut. Slut. Slut. The end. Ja, whatever. Tre år är slut.
Här skrev jag om min magkänsla att han hade fallit för henne. Mina vänner nästan skrattade åt mig när jag berättade vad jag trodde var på gång. "Nej, varför skulle han hålla på med henne. Dom är säkret bara kompisar". Och igår fick jag bevis på det jag hela tiden känt på mig.
Igår var alla närmsta vänner ute tillsammans, även han och hon. Hon pratade med mig, kramade mig och han tittade på mig som om han skulle dö. Jag visste redan då att något var fel, för han hade inte sagt ett ord till mig på hela kvällen. I några timmar gick det bra, att känna hans blickar och höra hennes falska ord flyga vackert i mina öron. En fin kille som jag börjat tyckt om kom dit och jag satte mig vid hans bord istället. Tillslut blev det för mycket, jag fick panik och tog med honom för att gå. Mina vänner såg varför jag gick, de såg det i mina ögon.
Att jag höll på att spy när dom kramade mig hejdå var ingen hemlighet. Hon skrattade och sa att vi ses. Han sa ingeting, utan flackade bara med sina gröna ögon. När jag kom utanför klubben gick jag sönder, tårarna rann och kroppen skakade. Jag hade klarat det. Jag hade inte visat mig svag, utan lämnat dom där som frågetecken eftersom jag såg ut som jag gick därifrån lycklig med någon annan. Men sen gick jag. Ensam, gråtandes från gamla stan till hornstull.
Efter halva vägen ringer en av mina bästa, hon berättade att såfort jag hade gått så hade dom hållit handen och kysst varandra som dom hade varit tillsammans i tio år. Jag spydde säkert tre gånger för att jag mådde så illa när jag fick höra det. Jag visste ju att det skulle hända såfort jag lämnade stället, men jag tror inte att jag var beredd på hur tre år bara skulle ta slut på tre sekunder. Allting gjorde så ont, varenda steg jag tog högg ett djupare sår i hjärtat liksom.
Värst var det ändå imorse när jag vaknade. De himmelblåa väggarna skrek honom och varenda scen ifrån varenda kyss vi hade kysst varandra i det här rummet spelades upp. Jag måste härifrån. För nu är det slut och jag vill inte ha något med honom eller henne att göra. Men det värsta är att dom kommer förfölja mig vart jag än gå. Han finns över hela min kropp, varenda partikel och varenda leverfläck jag äger har han nuddat. Och hon finns i hela min hjärna. Varenda sak som jag vet är lik henne kommer få mig att må illa.
Det är en lättnad att det är slut, men fyfan.
jag vill bara krama dig när jag läser det här. och säga att helvete, vad jag vet hur det känns. hur man går sönder ännu mer varje gång, så mycket som man aldrig trodde var möjligt. jag känner igen varenda ord.
det positiva är att du en vacker dag kommer kunna se bakåt utan att förvandlas till tusen skärvor inombords. det negativa är att det tar sin tid. sån jävla lång tid. men jag vet att du fixar det! låt det göra så ont som det behöver göra och låt det få ta sin tid. men glöm inte bort dig själv nu, du är den viktigaste personen i ditt liv. gör saker som du alltid velat göra, träffa vänner du tycker om och försök att hålla dig sysselsatt. då blir läkeperioden så mycket kortare. och du kommer märka att livet inte står stilla, utan rusar fram i hög fart, samtidigt som du känner dig levande igen.
