Här är en låt, en cover på världens finaste låt. Egentligen tycker jag inte om covers, men den här var fin. Söndagsfin. En sådan låt som hör till när man krypit in under ett hjärtmönstrat täcke med en stor te kopp.

Ikväll ska jag bli frälst. Ännu en gång av thåströms ljuva musik vid mitt röda lilla köksbord, i sundbyberg. Det är fredags känsla i luften.

Och om 19 dagar åker jag till England, igen.

Julafton på södermalm.
Släkten samlad framför thåströms nya live cd.
De pratas minnen, förhoppningar och framtidsplaner.

Min faster frågar min farfar om det känns tomt att fira jul när hans syster precis gått bort. Min farfar, en penisonerad, iskall polis  svarar att han har sätt så mycket död i sitt yrke att han tog det naturligt. Det blir tyst, alla undrar hur han kan hålla det inne. Att sitta oberörd när man pratar om hans syster, hans syster som dött för inte länge sedan.

Några minuter senare frågar min faster igen, fast denna gång om våran hund som dog. Då fick min farfar tårar i ögonen, för första gången på jag vet inte hur länge. Min farfar som alltid ska vara iskall, han satt i den röda fotöljen tårögd. Det var så sorligt att det blev fint.

Igår dansade jag till fin indiemusik, tittade på en kille med världens finaste hår och log enda tills jag somnade. Idag lyssnar jag på thåström iklädd en vit jättekofta, läser en bok på fem hundra sidor och dricker te. Känner mig gammal.

Tvåtusennio är slut och ett nytt år har börjat. Jag känner redan nu att det här året kommer läka mina sår, allting kommer bli bättre.

Min nyårsafton var den finaste nyår som jag varit med om. Jag var tillsammans med mina bästa vänner, drack champange och sjöng för att året var slut. Det var så fint att det blir ett riktigt minne, jag kommer minnas det här när jag blir gammal. Jag kommer minnas då vi satt och sjöng die mauer vid mitt köksbord. Jag kommer minnas hur jag satt i en taxi på tolvslaget. Jag kommer minnas allt. Varenda sekund. Tack vare mina fina vänner.

KÄRLEK.
Hur har din kärlek varit 2009? Tuff, jobbig och underbar.
Har du varit kär? ja
Har du sagt jag älskar dig till någon? ja
Har någon sagt jag älskar dig till dig? ja
Har du haft sex någon gång under året? ja
Har du haft ett hemligt förhållande? nej


SORG OCH HÄMD.
Har någon i din närhet tagit självmord? nej
Har någon i din släkt avlidit? en fin släktning och min ena hund.
Har du slagit någon på riktigt med knytnäven? Näe
Har du varit i slagsmål? näe


PERSONLIGT.
Har du gjort någonting du ångrar? jo..
Isåfall vad? trampat på fina människors hjärtan
Har du skämt ut dig? hahahahaha ja.
Har du ljugit för en vän? ja
Har du varit ute en hel natt? jaa
Har du blivit tagen av polisen? nej
Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta kön? ja
Har du sovit i samma säng med någon av samma kön? ja


SKOLAN OCH FRITIDEN.
Vilken skola går du på? riddarfjärden
Har någon varit elak mot dig i skolan? nej
Har du gjort något framsteg? jo
Har du haft alla rätt på ett prov? nej


VÄNNER.
Har du träffat nya vänner? ja
Har du förlorat en vän? nja
Har du fått tillbaka kontakten med en gammal vän? nej
Har du gått bakom ryggen på en vän? nej
Har du ljugit för en bästavän? nej
Har du haft en relation med en vän? relation och relation...
Har du många killkompisar? japp.

- Du är så fin, på ett äkta sätt. Det vet du va?
Det var med dom orden han fick tillåtelse till mina läppar.
Det var med dom orden jag gav mitt hjärta tillåtelse att känna något igen.
Inte kärlek, utan bara en svag känsla av fjärilar i magen.
Men det var något iallafall. Något bra.

Idag har jag firat jul tillsammans med mina bästa vänner. Vi köpte en varsin öl och skrattade precis som vanligt, precis som det ska vara.

Imorgon är det julafton nummer ett och jag ser faktist fram emot det riktigt mycket. Min fina faster från England är hemma över jul och jag ska få leka med min hund igen. Sånt är fint, riktigt fint.

I en säng på en gata i stan låg jag ihop slingrad med en kille jag har tittat på sedan i augusti. Jag kommer ihåg den där gången jag kom in i klassrummet och han satt längst bak med sitt svarta hår. Jag fortsatte titta på honom i fyra månader, ibland pratade vi på bussen hem också. Han var fin rakt igenom och det såg man. För han han var äkta.

I säng på en gata i stan låg jag brevid honom och han höll min hand. Jag blev lugn utav och känna hans andetag mot min hals, det var länge sen jag lät någon komma så nära. Jag har fortfarande svårt med det, att sova en hel natt med någon och vara bekväm. Oftast vill jag hellre gå hem mitt i natten och tidigare har jag inte vetat varför. Men nu vet jag, för jag är rädd att det ska bli något mer. För i en säng på en gata i stan låg min hjärna livrädd för framtiden och mitt hjärta lugnt för jag kände mig trygg.

I en säng på en gata i stan låg ett hjärta.
I en säng på en gata i stan låg en hjärna.
I en säng på en gata i stan låg vi.

Fotona är tagna från en video här http://magmuse.com/ 

Jag gör om alla söndagar till lördag ikväll
och klär mig för att gå på kalas.
I en bok som jag sparat enkom för denna natt
ska jag skriva dem vackraste ord.

Sen målar jag om december till augusti för att
få klä mig i handskar och hög hatt.
Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv
och lägger dem i en liten blå ask.

Och ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.
Nej, ingen vet om att jag ska ge den till
en flicka med guldbruna ögon.

Jag vrålar till vinden för att få den och förstå
att det är lugnet som jagat dig tills nu.
Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
där jag vet att ljuset aldrig tar slut.

Och ljuset skall vattna den ros som jag bär
i mitt knapphål så den aldrig kan dö.
Varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv
skiftar den färg från blå till röd.

Och ingen vet om att jag ska ge den till...

Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.

Och ingen vet om att jag ska ge mig till...
En flicka med guldbruna ögon.

Det finns en kille, med rött hår och blåa ögon som känner mig rakt igenom.
Han har brutit mitt hjärta i fjorton bitar och jag hans i femton.

I våras låg jag i hans säng och tittade på när han satt på en stol med sin gitarr. Klockan var nästan morgon men jag kunde inte låta bli att förskjuta tröttheten för att fortsätta titta på honom. Det jag såg var en äldre version av den första pojken jag gav mitt hjärta till. Det var i årkurs åtta, då jag träffade honom. Min första kärlek. Det var på dom tiderna han spelade Foo fighters låtar som gonattsagor för mig. Han var min drömkille och han är fortfarande det. Jag hoppas verkligen att någon gång i framtiden klarar vi av att bli kära i varandra igen. För vi skulle vara så bra.

Var somsagt ute och fotade idag, älskar den här bilden för att den ser svartvit ut även fast den inte är photoshopad alls.

Idag snöar det mer än någonsin och jag ska till kungsholmen med min bästa vän för att fota lite. Det är sånt här som jag tycker är fint med vintern. Att få rosiga kinder, snöflingor i håret och ta fina bilder.

För två månader sedan såg jag allting i färgen grått.
Hjärtat kändes inte längre helt och jag kunde gråta för att maten var för varm, cigaretterna var slut eller för fel låt spelades på radion. Allt det här var inte konstigt eftersom det som kallas liv var inget liv. Det var en pina, det var hemskt att gå upp på morgonen och att försöka sova på nätterna. Fina människor i mitt liv flög till himlen, jag fick mitt hjärta söndertrampat och vänner svek.

Mina vänner sa då: du kan inte fortsätta såhär, du måste försöka le igen.

Men glädje kommer inte fram av tvång för att må bättre. Man måste börja läka, för när hjärtat läker. Då kommer leendet av sig själv. Kom ihåg det alla ni som har ont i hjärtat, att det blir bättre om ni låter er själva läka. För idag ser jag allting i färg igen. Jag mår bra när jag går upp på morgonen och när jag går och lägger mig. 

Det var sommaren 2008, en grå mulen dag då jag hade befunnit mig på where the action is. En festival, en festival för en dag rättare sagt.
Jag luktade regn, öl och cigaretter när sista bandet hade spelat. Men bestämde mig ändå för att åka och träffa honom.

Han luktade vodka, log lite fånigt som han alltid gör när han har druckigt och höll mig i handen. Vi satte oss på en bänk i fridhemplan, på den finska skolgården. Det låter som en udda plats, men efter den natten var vi ofta där. Det blev vårt ställe.

Jag satt lutat mot hans bröst och han höll i min hand. Han fingrade lite på festivalbanden som satt på mitt handled. På ett som jag hade fått tidigare samma dag stod det no hunger på. Jag tog av det och satte det på hans handled istället. Han log och vi kysstes natten lång.

Oktober 2008, en fredag kväll och vi hade inte pratat på mer än en månad. Han dök upp hos en av mina finaste vänner, jag var arg för att han gjorde det. Arg för att han inte lät mig vara och låta mig försöka gå vidare. Men när vi satt i soffan och han höll i sin öl såg jag något. Han hade bandet runt handleden. Han hade inte släppt mig.

Han som jag pratar om är nog en av världens svåraste killar att förstå. Men varje gång han gjorde något sånt här meningslöst, romantisk och läskigt.
Då var det som om jag blev kär på nytt. Gång efter gång.

Det finns inget bättre än att gå in på sin hotmail och se ett mail ifrån luger.se där en av ens favoritartister precis har blivit bokade för en konsert i Stockholm. Ja Jamie, jag kommer se dig i februari och helvete vad glad jag är!