Klockan är nästan ett på natten, men det är fortfarande inte kallt ute än. I en busshållplats någonstans ligger hon med huvudet i hans knä och han har sina fingrar i hennes hår. Dem pratade om vänner, problem hemma och om kvällen som gått. Det fina med det hela var att det fanns inga baktankar med minuterna som gick. Bara tid som gick tills hans buss skulle gå och då skulle dem försvinna åt varsina håll igen. Det spelade liksom ingen roll att det inte ledde till kyssar eller ihoptrasslade ben, utan det var skönt att vara utan det där. Kanske både hon och han ville, men hon var mest glad för på första gången på länge kände hon sig bara trygg med en kille igen.