Jag vill vänta på bussen hollingbury 5b och röka en cigarett tillsammans med en fin vän. Leta fram en knögglig bussbilljett som har blivit förstörd under veckan som den levt i min handväska och ramlar på bussen vid beaconfields villas top. Vi går först till pasha, dricker fem kronors shottar och dansar till Dizzee rascal - Bonkers. En halvtimme senare står man på tjejtoan och dricker vodka med några britter och då är det dags att gå vidare.

Inkastare ger oss klisterlappar för gratisshottar på dom närliggande klubbarna men vi går till Digital, pussar vakten på kinden och går förbi kön. Där vibrerar basen i hjärtat och vi står framför dj båset med varsin rom&cola för 2 pund. Ögonen börjar vänja sig vid det elektriska ljuset och man blickar ut över en proppfull klubb där alla dansar. Man frågar sig varför det aldrig är såhär i sverige, men den tanken försvinner snabbt bort när en man pratar med charmiga britter i rökrutan. En brunhårig kille vid namn Rich rullar egna cigaretter och ska försöka lära mig, men det slutar bara med att han istället bjuder på en drink och vi dansar in igen i värmen. Hjärtat slår lite hårdade, men det är inte på grund av basen nu. Min vän försvinner iväg med hans vänner och plötsligt är jag själv med honom.

Kyssar mot en vägg som visade sig vara en bas och rodnad i ansiktet när han kallar mig love, babe eller ens yttrar sig på den breda engelska dialeken. Dans mot hans kropp varvat med kyssar i timmar och jag inser att jag skulle vara så körd på killar om jag hade bott i brighton och vi letar upp dom andra för att börja åka hemmåt vid fyra tiden. Han håller min hand och alla ställer sig i den tio meters långa taxi kön. Jag får en kyss innan jag och min vän hoppar in i taxin, men jag uppfattar inte vad taxichafören pratar om och säger bara herbert road, please.