Jag orkar inte leka katt och hund för att få en kyss som bara bygger upp förhoppningar som sedan slängs som skräp på marken när han inte svarar igen. Jag har inget att hämta hos dig om du beter dig såhär. Orden gjorde lika ont i han som i mig när jag skickade dom, men jag tänker inte fastna ännu en gång hos någon som inte kan andas i samma takt som mig. Och det gör jag för min egen skull, eller mest för mitt hjärtas skull.

Jag hade fyra sms igår morse, alla ifrån honom. Först två arga, sen ett skamset och tillsist ett som liknade ett förlåt. Jag tycker om honom, men han lever ett liv som jag inte passar in i. Ett med champange och vänner som lever för att spela dryga så det kommer aldrig att bli något. Det är väl lika bra att vi båda inser det, även fast vi är fina tillsammans. Men som Maggio sjunger, finns det en så finns det flera och en kanske finns där sparad till mig.