Jag saknar thåström. Inte honom utan mitt liv som jag tänker på när jag hör hans låtar. Alla gånger runt det röda köksbordet och alla djupa diskussioner om kärlekens hat och fina minnen. Min pappa och hans flickvän, med några glas vin för mycket i magen. Att kunna prata utan att känna klumpen i magen som jag egentligen inte borde ha. Att gå på hornsgatan en sommarnatt med gammal kärlek. Att skratta fram tårar och äta nudlar på ballkongen när solen börjar gå upp. När man vaknar i en för varm säng utav att det luktar kaffe ifrån köket. Rosévin i muggar med barfota fötter i grönt gräs. Pussar på nyckelbenen och sitta i fönstret med en cigarett som vi delar på två personer. Eller bara att känna fjärilar i magen igen.