Jag läser texter om förälskade människor som vill krypa in i varandras kroppar och bo där förevigt. De ser skönheten i allt som är grått, vilket nittio procent av vårat land är just nu. Men jag avskyr dom inte en sekund för det, inte ens för deras kyssar i offentligheten. För jag har varit där och kommer vara där igen.

Just nu bråkar jag med min egen hjärna om att ge hjärtat en chans, för det finns en person med väldigt blåa ögon som hjärtat talar om ganska ofta. Men hjärnan suddar ut det lika fort. Han är min kompis. Det skulle aldrig fungera, eller?

Simon Norrsveden - Pussel