Wish me luck.
Du blir så förändrad när du är med honom, sa en av mina bästa vänner sa till mig igår. Jag vet att hon inte menade på det bra sättet heller och jag ville bara springa ifrån det där lilla kafet i fridhemsplan. Men jag kan inte rymma längre. Jag måste möta mina problem och sluta förtränga.
Det kommer blir svårt om han inte vill prata om det. Då kommer jag behöva lämna honom utan att ha fått nå svar. Vilket gör det tusen gånger vidrigare att gå vidare. Jag kan säga det, att jag älskar honom. Men på senaste tiden har jag försökt visat mig osårbar inför honom och hans vänner. Fast han egentligen vet att jag mer sårad än någonsin pågrund av ingeting. Det är svårt att gå vidare från tre år. Det är mer än tusen dagar. Och tusen nätter.
Vad är det som gör att du försöker visa dig osårbar för honom?