Nätterna river mig på ryggen.


Naken blek vinterhud kallsvettas under täcket och klockan är snart tre på natten igen. För säkert tionde natten i rad. Hon orkar inte tvinga sig själv till tårar för att få somna igen. Hon vill bara må bra igen. Hon vill slippa bryta ihop, men om hon inte gör det så går kroppen sönder på henne ännu mer. Nätterna smeker hennes kind när klackskorna är på, men såfort hon ligger ensam under täcket slukar dom henne levande.

Vid protesfabrikens stängsel
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0