Jag sitter på ett café mittemot mitt gamla hus och pratar ut med en fin vän. Latten smakar sumpan och skummet har börjat torka på kanten av glaset. Plötsligt säger min vän: vänd dig inte om. Jag behöver inte fråga varför, utan jag förstod direkt på henne att det var dom hon såg. Dom som gick hand i hand på mina gator, där jag har gått hand i hand med honom under tre år. Det kändes först som om jag hade fjärilar i magen, men den känslan försvann snabbt och gick över till magont.

Han vände sig lite snabbt om när de hade gått förbi och jag låtsades som om jag inte hade sett dom. Kommer det alltid att kännas såhär när jag ser dom, eller är det bara första gångerna som det gör ont? Jag hoppas på det sistnämnda. För även fast jag har kommit över honom, så känns det ju som han går med en nyare version av mig på mina gator.