Jag tänker inte berätta för er om vilken sjukhus jag föddes på eller om mina två första år som en orange baby utan hår (Var inte sjuk, utan drack för mycket nyponsoppa). För jag tror inte att ni tycker det är särskillt intressant.

Mitt liv har inte varit lätt och det är nog de som har gett mig mina olika sidor. Med kompisar är jag den galna tjejen som kommer på alla konstiga ideér och pratar för högt om äckliga saker på tunnelbanan. Vissa skulle säga att jag är ganska osmart också, men saken är den att jag inte tänker innan jag pratar till 99%. Vilket kan vara bra och dåligt, men jag ser det som en bra sak för på det sättet är jag ärlig. Jag har liksom lärt mig att det inte är någon idé att hålla saker inne som jag gjorde för sju år sedan, då jag var knäpptyst och osäker på mig själv.

Min andra sida, som jag faktiskt inte är så öppen med är den ni får läsa. Ni får läsa rakt från hjärtat faktiskt och det skrämmer mig lite. Det är inte många som vet att jag skriver, kanske två stycken som jag verkligen känner. Andra får jättegärna höra mig berätta, men inte läsa för då blir jag livrädd. Det skulle kännas som om någon ställde mig naken sergelstorg ungefär. Jag tror att när mår riktigt bra igen, då kan jag kombinera dom här sidorna. Alltså mina två starkaste och finaste sidor.