Vår historia, den är inte enkel och den har inte alltid varit fin.
Senaste gångerna vi har träffats har vi varit som ett nyförälskat par.
Jag har låtit fingarna leka över hela din rygg, du har kysst mig på halsen och vi har somnat i varandras armar. Flera gånger har vi inte ens rört varandra, eller vi har bara legat brevid varanda i en stor säng. Pratat, skrattat och tittat i varandras ögon i timmar. Varje gång jag har legat på ditt bröst och varit osäker så har jag hört ditt hjärta. Då har jag blivit säker igen, på att vi hade något.

Därför förstår jag inte hur jag blev ett tidsfördriv.
Jag hade förstått det om vi hade haft sex varje gång och jag suttit påväg hem ifrån dig klockan tio en söndagmorgon tillsammans med alla andra nyvakna, bakfulla som har levt upp sin tid med behag för de inte har någon annan. Men så har det aldrig varit, aldrig. Jag sitter inte här med ett krossat hjärta. Jag sitter här med en fråga: Hur blev ett tidsfördriv någon hjärtat slår för? För ditt hjärta har slagit. Det vet jag.