Har liksom ingen lust, men här har ni min lunch.

Mår fortfarande skit och har typ haft ont i hjärtat för alla har pratat om det fina vädret medans jag har stirrat in i väggen hela dagen. Imorgon ska jag på möte, apokteket och um. Verkligen det man vill göra med feberfrossa och hostattacker. Nej inte direkt. Det enda som jag ser fram emot är typ att köpa ny hårfärg.

Jag har varit så mallig för att jag inte har blivit smittad av min familj/vänners förskylning de två senaste veckorna. Det skulle jag inte ha varit för nu har jag 40 graders feber och halsont. Känns så ovärt, speciellt när alla dom har gått och blivit friska också. Citronte, halstabletter och cociliana for the win...

Har killar någon jävla radar i sina huvuden eller. Jag har fan levt ensam i celibat i typ ett år och så fort jag känner någons slags känslor för en person så börjar det plötsligt komma sms och telefonsamtal från nya samt bortglömda gamla flirtar. Hade glömt varför jag kallat killar konstiga förut, men nu vet jag varför.

Hjärnan gick på full styrka i en timme. Nu är jag lugn igen. Farfar ligger inne, men läget är stabilt. Så nu kan jag andas normalt igen. Imorgon ska jag åka och hälsa på min fina farmor, äta middag hos pappa och på The Maccebees spelning på debaser. Jag har gjort en liten spellista inför imorgon, ni kan väl lyssna om ni vill.

Jag jobbar arslet av mig för tillfället, därav dålig uppdatering. Idag har jag sagt hej till 800 pers, delat ut gelehjärtan och varit en typiskt receptionst. Efter jobbet mötte jag upp Lisa och Sinika för en alla hjärtans dag date. Middag på donken (har inte ätit där sen september. Bra jobbat!!) och sedan hamnade på puben för en strongbow. JUSTE!!! Har köpt biljett till hultsfredsfestivalen också, är sjukt jävla taggad.

Han har alltid sett mig. Medans jag har blundat för honom i flera år nu. Suddiga bilder blev klara och hjärnan pusslade ihop tusen bitar tills kyssarna han gav mig i fredags make sense. När jag har försvunnit plötsligt från fester är det han som frågat först vart jag tog vägen. Han gick efter mig på min 18årsfest
när jag trodde ingen såg att jag grät. Inte ens mina vänner såg mig de här gångerna, men han gjorde det.

"Du låter inte många komma dig nära, inte ens sånna som jag som har kämpat sen jag såg dig första gången"
Orden sved, men det är ju sanningen. Vill man mig nära så får man kämpa, ibland för mycket.

Så jag fick min närhet. Att få somna insvept i hans armar och att få känna sig trygg igen. Jag trodde dom dagarna var förbi, för jag har bara kysst tomma läppar och ignorerat fina ord i snart ett år nu. Och jag säger inte att jag är kär nu. Men det kändes i kroppen för första gången på så länge att jag faktiskt inte kan ignorera det. Det var så skönt att slippa bråket mellan hjärnan och hjärtat när han kysste mig i nacken.

Igår drack vi bort tröttheten med öl och dansade tills fötterna nästan gick av. En till magisk kväll helt enkelt. Förbandet som hette The Chevin hade jag aldrig hört förut, men dom var asbra faktiskt. Lite Keane aktig musik. The Pigeon detectives tog mig rakt tillbaka till 2007 och alla gamla låtar var superfina, dock gillade jag inte dom ifrån nyaste skivan. För mainstrem, men majoriteten var gamla låtar så det var fint.

När spelningen tog slut blev det ett antal starka rom & cola, dans, hängde lite med bandet i baren och raggade på bartendern som på något vänster fick mitt nummer innan stängning. Cheers to that.

Lisa och sångaren i The Pigeon Detectives har samma krullhår.


Gabbie var lycklig med basisten och sångaren hehe.

Tio centimeter högre, klädd i den lilla svarta tillsammans med en fet eyeliner och röda läppar. Ikväll fyller en av mina bästa tjejkompisar hela tjugoett år och det firas med plockmat, vin samt utgång med dem bästa!

Notera att det alltid blir kaos när hon fyller år. Förra året vaknade jag med sönderslagna ben i regnbågens alla färger samt en halväten tallrik med köttfärssås, stekt kyckling och rödbetssallad. Den kombinationen av de flesta resterna i kylskåpen är inte nådig. Så vi får väl se vad denna kväll har att erbjuda, haha.