Kiss that grrrl
(klicka på bilden för lite öronorgasm)
Ph:jag
I've got a secret, baby.
Det har blivit för mycket kärleksinlägg på senaste. Blä. Anledningen kan vara mitt såkallat hjärta som är helt galet just nu. Har hittat min kamera igen, så nu kommer det komma fler bilder föresten. 
Ph: jag
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
Tomheten har stannat alla klockor. Deras minut, sekund och timvisare står lika stilla som mitt hjärta. Jag hör inga hjärtslag utan bara helt enkelt får förlita mig på att det slår som det brukar göra.
Melissa Horn - Falla Fritt
Helvete.
Vi sitter och pratar om honom, jag och min bästa killkompis.
Jag berättar om allting som vi gjort, alla saker som han sagt och varenda kyss han har gett mig. Vi sitter och ler, tänker på hur många år som jag har kysst honom till sömns och hur många nätter vi träffats.
Allting är fint.
Tills han. Han med stort H går förbi oss. Tittar på oss. Hälsar inte. Det känns som någon tar en stor motorsåg och delar mitt hjärta i två bitar. Han jag sov tillsammans med för en vecka sedan hälsar inte ens. Han är där med en annan tjej. Jag orkar inte, utan fortsätter dansa bort mina beskymmer som vanligt. Jag känner hans blick som en laserstråle igenom hela mitt hjärta. Han stirrar ifrån andra sidan rummet. Tittar. Stör mig. Irreterar mig. Sårar mig. Dödar mig sakta men särket. Jag försöker hålla tårarna på insidan av ögonen. Det går snart inte längre.
Dans dans dans. Tunnelbanan. Blåa linjen. Sundbybergs Centrum. Går av. Bryter ihop. Kärlek är hemskt. Gonatt.
Kärleksigeln
Jag har trasslat in mig i mitt eget hjärta. Taggtråd som sätter sig fast som sugande nålstick över hela min kropp. Ska jag ringa honom. Ska jag smsa honom. Ska jag åka till honom. Ska jag kyssa honom. Ska jag ge varenda partikel av min kropp till honom. Ska jag låta han sätta sig fast vid mitt hjärta som en blodigel. Han är isåfall den vackraste och kanske den mest behagligaste blogigel som min kropp har träffat på. Kärleksigel, som suger ut varenda jävla känsla ur mitt blodomlopp. Det rinner kärlek, kyssar och svek i varenda ven i min kropp. Är det de kärleksigeln vill ha? Är det detta som den vill ta tillvara på? Eller är det bara jag?
Kärlekskaos
Jag vill sitta på hans sängkant med nakna bleka ben. Höra honom andas tungt när han sover medans jag sitter där och småler. Man hör skrattande måsar utanför hans fönster och gardinen hänger ut lite sådär som på film.
Jag vet inte om det håller på och bli något igen. Jag tänker på allt det fina, dubbelt trippelt mer än vad jag borde. Jag tänker de där idiotiska tankarna "det är annorlunda nu". Saken är den att det kan vara så, eller bara ännu tur igenom hur det känns att ha ont i hjärtat. Mina vänner säger nej. Mitt hjärta säger ja. Min hjärna säger ingeting alls.
ph: unknown
Vårkyssar
Solen lyser upp stockholmsgator och man känner sig lättad. Det gör det lite lättare att orka med alla läxor, prov osv. Har sönderdrogat The Clash - Bank robber i några dagar nu också. Annars händer det inte mycket.
Nergrävd i plugg
De två kommande veckorna kommer jag att avlida. Har så otroligt äckligt jävla mycket att göra, projektarbeten som ska bli klara, fotoutställning, flyers som ska skickas ut, engelska prov, svenska nationella, religionprov och läsa ut en bok på ca äckligt för många sidor. Det där var inte ens hälften. Men det är sjukt mycket just nu, mest nervös är jag för våran fotoutställning vi ska ha. Vet inte ens vilka bilder jag ska använda. Usch jag behöver ett slag i ansikte så jag börjar ta tag i grejer.
Friends
Idag kom min bästa vän hem ifrån Grekland.
Det behövdes verkligen, har saknat henne.
Velvet dreams
Bussen jag precis suttit på försvinner iväg bakom husen. Tänder en cigg och låter ögonen leta efter honom på hans gator. Det tog några sekunder innan jag såg honom, luvan på skinnjackan som jag tycker så hemskt mycket om täckte en del av hans ansikte. Det var inte förens jag var en meter ifrån honom då jag såg hans ögon. En kram. En natt. En kyss.
Som ledde till hur många kyssar som helst. När kyssarna tog slut låg jag på hans bröst, han lät handen vila på mitt lår och jag försökte att inte somna. Men ögonlocken slöt sig hela tiden och under de få sekunderna jag lyckades hålla dom uppe såg jag hur han tittade på mig. Precis innan jag somnar hör jag hur han säger att han har saknat det här och jag kan inte göra något annat än att hålla med. För varenda sekund som jag spenderar på hans bröst och jag får höra hans hjärta. Då övertygar han mig mer än någonsin. Det skulle vara fint om jag kunde beskriva det ljudet och dom slagen. Men det går inte. Jag vet inte om det kallas kärlek eller dumhet. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.
Alla trummor och trumpeter
Det är fredag, jag lyssnar på min thåström lista och packar. Precis som alla andra fredagar. Ikväll ska jag och några vänner ut och dansa. Efter det lär jag träffa honom igen. Mina vänner är oroliga, det är jag med.
Fast det vågar jag inte visa. Kanske är bäst så.
Trampar hjärtan
Jag vet inte varför mina ben skakar, mitt hjärta slår hårt eller varför alla tankar i min hjärna slås ihop som en orkan. Eller jo jag vet. Men jag vill inte erkänna det. Det var för det där smset. Han kommer alltid smygandes såfort mitt hjärta ens tänker på ett annat hjärta. Han fångar in mig i sitt svarta rum och det tar så obehagligt lång tid att hitta ut igen. När jag väl hittar dörren, ljuset och kärleken. Då drar han in mig i hans svarta rum igen. Rummet som aldrig leder någon vart. Rummet som bara känns bra att vara i en stund eller två. Inte mer, för jag har inget bra mörkerseende.
Ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad blir jag. Varför vill ha han mig i det svarta rummet hela tiden. Vill ha ha mig där jämt men vågar inte. Eller är det mer som ett sällskap. Är det inte dags att efter två år att släppa mig? Ge mig en chans att börja om på nytt. Att få känna någon annans hjärta utan att känna oro över när han ska komma och förstöra allt igen. Jag tror att jag aldrig låter mitt hjärta falla för någon annans bara för att jag vet att han kommer komma och ta det igen. Jag vet det liksom och då känns det bara onödigt att trampa på någon annans hjärta medans.
Foton
Min fina vän mira ställde idag upp på att bli fotad till ett arbete i skolan. Var dock inte meningen att bilderna skulle vara seriösa, eftersom det är till arbetsmiljö och särkethet haha. Men endel blev riktigt fina. Egentligen skulle de se ut som den längst ner.
Otydlig text om hur det känns
Jag tittar mig i spegeln, ser inte samma som förut.
Ser inget kärleksglitter i mina ögon, jag börjar tro att den dött ut.
Det var så länge sedan jag kände fjärilar i magen, att jag smått blivit beroende av hur det såg var förut. Då han var min och jag var din. Fast ibland var man inte ens sin egen. Alltid fanns det någon som kysste än i nacken. Idag finns inte ens tidfördriven för att jag har slutat andas. Mitt hjärta bad mina lungor sluta, iallafall då någon var nära. Såfort någon försökte var det som om jag föll död på golvet. Tre hundra gånger om. Flera dunsar. En kille som går sin väg. Flera dunsar till och själv på golvet ligger jag. En kärleksberoende ensamvarg som inte tillåter någon att komma nära. Dags att sluta leta för det är då den kommer. Kärleken.
Baby it's war
Nu har jag börjat vakna till liv efter helgens bravader. Tänker dock ändå bara ligga hemma idag eftersom det är så äckligt väder. Då är den nya krigsserien The Pacific perfekt måste jag säga, har verkligen fastnat.
Trygghet
Det var nångång i augusti. Jag och min bästa vän hade sjungit thåström och druckit nästan en hel box vin själva. Vi skulle på fest och jag skulle få träffa min första kärlek. Han med rött hår. Jag vet inte om det var vinet eller hjärtat som gav mig så höga förväntningar. Men när vi stod där i tcentralen bland allt folk, 13 minuter kvar och min vän säger: jag måste gå, hennes kärlek var i närheten på någon uteservering. Då brast det, hon ville gå fast hon visste att jag nästan aldrig träffade min första kärlek. Hon satte mitt hjärta på spel för sitt egets hjärtas skull. Jag grät och vi skrek. Hon grät för jag grät. Jag grät för hon inte förstod. Eller mer för att hon förstod och fortfarande inte ville säga att jag hade rätt. Hon gick. Jag gick.
Jag grät hela vägen hem, struntade totalt i alla människor som såg mitt söndergråtna ansikte. För jag fick gråta eftersom min bästa vän hade svikit mig. Men mitt i det där fick jag ett sms, inte från min bästa vän utan från min dåvarande kärlek. Han frågade om han fick komma över. Ja. Ja det fick han, men jag fick panik. Jag ställde mig i duschen. Kallt kallt vatten. Få bort rödmosigheten. Få bort tårarna och ja det fungerade ganska bra. Jag såg normal ut när han steg in igenom min dörr. Jag såg normal ut när han kramade mig. Men jag såg inte normal ut när han tittade mig i ögonen. Han frågade mig om jag hade gråtit. Nej sa jag. Men jag ser ju att du har det, men du behöver inte berätta sa han. Den natten fick han mig att känna mig så trygg, för vi kysstes inte ens. Utan bara höll om varandra.
Söndag
Jag är otroligt död idag, mina fötter skulle nog göra slut med mig om de kunde. De verkar inte tycka om klackar och dans. Hamnade iallafall på ace igår, träffade massor av vänner, bekanta osv. Fast det var alldeless för mycket folk. Efter ace blev jag ivägsläpad till grodan, måste vara världens pissigaste ställe. Usch. Kom hem vid fyra tiden och stekte morotsbiffar med ägg + chilibearnaise. Skum kombination, men typ världens goaste.
Ska lägga mig och läsa tidningar nu och njuta av att det är lov.
Glad påsk
Gårdagen var fin, rosévin, påskmat och pappas flickväns släkt. Idag blir det mer rosévin och påskmat hos farfmor & farfar. Får träffa min älskade hund iallafall. Efter det kommer tjejerna hit och sedan blir det dansdansdans på ace.
Vi vågade aldrig
Vi sitter i våran busshållplats. Det är hål i mina strumpbyxor, särket fem stycken. Han petar i ett av hålen på mitt lår och säger hur kall jag är. Det var faktiskt inte särskillt kallt, men min kropp kanske visste att han skulle hålla om mig för jag var kall. Kroppen gjorde det utan att min hjärna hade något att säga till om. Han tog tag i mig, satte mig i hans smått beniga knä och stoppade händerna i mina fickor. Han andades mig i nacken tills jag blev alldeless varm, på ett fint sätt.
Det sitter en äldre kvinna brevid oss i busshållplatsen och ler. Han viskade till mig att hon tror nog att vi är tillsammans. Jag skrattade åt själva tanken efter som alla tror det, men vi aldrig kommer så långt. Han viskar en gång till och säger att vi kan spela den rollen för ikväll.
När jag tänker tillbaka på att vi har varit tillsammans en dag av de två år vi har haft varandra känns det skumt. Tråkigt att vi hade kärleken men bara aldrig vågade. Vi var och är fortfarande två hjärnor. Och som alla vet behövs det två hjärtan i första hand. Sedan kan hjärnorna få vara med.
Festfest
Satan vilken galen kväll det var igår. Skivor är aldrig som att gå på vanliga krogen, utan på skivor är alla mycket gladare. Finns inget bättre. Så idag är jag otroligt seg och ska på påskmiddag. Fotade iallafall järnet igår med min lilla pluttkamera, detta är resultatet:
